Robin började på apotekarprogrammet i Uppsala, men bytte till receptarie efter en tid.
– Jag insåg tidigt under utbildningen att jag absolut inte ville jobba på labb. Jag vill jobba med människor, och då var receptarieprogrammet den snabbaste vägen att bli klar.

Idag är hon receptarie på Apotek Hjärtat.

Varför ville du utbilda dig till farmaceut?

– Naturvetenskapliga ämnen var det jag ville grotta mig ner i. Men att bli läkare och jobba patientnära med blod och allt, det kändes inte rätt för mig. Farmaceut är ett yrke där man kan hjälpa människor. Det är fortfarande mycket naturinriktat, men inte alltför ”hands on”, skrattar Robin.

Blev det ungefär som du har tänkt dig?

– Ännu bättre faktiskt! Jag var extremt nervös över att jobba med människor och prata med främlingar när jag kom hit första dagen på praktiken. Kommer det här att passa mig, eller kommer jag att avsky det? Men nästa från dag ett kände jag att jag hamnat på rätt plats, säger Robin.

– Och det är fortfarande väldigt fint varje gång någon säger ”tack för bra hjälp” eller ”tack för bra info.”

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?

– Det mesta jobbet är förstås att hjälpa kunderna. Men som studenthandledare och varuansvarig kan jag säga att den är intensiv. Jag kommer in. Jag kollar läget. Vad behöver göras? Och så är det för alla som jobbar på apotek. Man springer lite framför disken och bakom disken – pusslar ihop sin vardag helt enkelt.

Vad är bäst med ditt jobb?

– Det är när man lyckas förhindra att något farligt sker. Läkare kan göra mänskliga misstag. Jag har varit med om fel i doseringar eller tiopotensfel i koncentrationer till exempel. Det är mitt ansvar att inte expediera ett sånt recept. Då måste jag kontakta förskrivaren, för det är de som måste korrigera receptet. Det blir förstås jobbigt för kunden och tar längre tid, men samtidigt brukar de vara väldigt tacksamma att jag har sett felet, avslutar Robin.